den 16 december 2017

  

Fästefolket

 
En dag bestämde jag mig för att läsa breven som farmor och farfar skrev till varandra när dom var förlovade. Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Kanske var det att få lära känna farmor och farfar. Farmor har jag bara små fragmentariska minnen av. Luktsaltet, och skålen med femöringar som stod på skänken.  Farfar har jag aldrig träffat. Ändå har jag alltid haft en känsla av att en och annan av mina egenskaper härstammar från just farfar.
 
Vid första ögonkastet verkade breven vara skrivna som en ren formalitet. Som om dom var ämnade för högläsning. Jag fick söka efter dom små nyanserna, läsa mellan raderna. Och det var just mellan raderna jag hittade en liten skatt. Upp-och-ner hade farfar skrivit:
 
"6 mil från mig faren, och ändå så långt borta."
 
Det var på 20-talet, och vägen var lång mellan Fritsla och Göteborg.

 

 

 
 
 
 
 


 
 
6 mil från mig faren och ändå så långt borta... Kärleksförklaring mellan raderna.
 
 
Farmors brosch från Götaverken där farfar arbetade. Broschen är ett minne från Götaverkens 100-årsjubileum 1941. 
 
 
Väskan är sydd av en linnehandduk med farmors monogram. Farmor har också knypplat spetsen och sytt den lilla duken. 
 
Privacy Statement  |  Terms Of Use
Copyright (c) 2017 Annakroni