den 16 december 2017

  

Vaktmästaren och hembiträdet

 
Min morfar och mormor älskade att berätta. Sena sommarkvällar lyssnade vi till historier från deras ungdom. Dom berättade om kriget, om livet i Köpenhamn och om hur dom träffades i Borgernes hus, där han var vaktmästare och hon var hembiträde. I sina memoarer berättar morfar om sitt första möte med mormor
 
"Som jag redan har skrivit finns det några speciella situationer som jag än idag kan se framför mig som en klar bild. En av dom är att jag ser hembiträdet komma ner för det sista stycket av trappan från andra våningen. Hon var så vacker och såg alltid så pigg och glad ut, som att hon just hade packat upp en stor, härlig julklapp. Jag har aldrig sett någon springa i trappor som hon. Fötterna rörde sig som trumpinnar. Hon rörde inte kroppen. Allt försegick i vristerna. Hon hade den obligatoriska förmiddags-klänningen på sig och såklart det vita förklädet med två stora fickor, som det aldrig stacks ner en hand i, för då förstördes ju stärkelsen. Hela uniformen var så sirlig, ren och nystruken varje dag. Hon var som en frisk fläkt när hon visade sig."
 

 
 

 

Väskans baksida med dukens kantspets
 
 
Morfar skriver om sitt första möte med mormor.
 
 
Väskan är sydd av en duk som mormors mor har broderat.
 
 
Mormor, tredje från vänster
 
 
Smycket köpte morfar till mig när han var på Sri Lanka.
 
Privacy Statement  |  Terms Of Use
Copyright (c) 2017 Annakroni